Inte kunnat blogga!
Som rubriken säger så har jag haft lite otur här nere i Tyskland. Jag har inte kunnat blogga för jag har varit med om en lite ridolycka...
Det hela började i måndags förra veckan då jag skulle rida ett markarbetes pass för Peter på banan. Det var ganska sent på eftermiddagen och det var lite stressat eftersom vi ville vara färdig hoppade innan solen gick ner. Jag började rida fram som vanligt och Mein känndes riktigt fin. När jag hade ridit i ca 15 min är det någon som sätter en häst i skrittmaskinen som ligger precis brevid banan. När den börjar snurra blir Mein livrädd och vägrar gå i den delen av banan. Peter kommer och hjälper mig och vi försöker göra det bästa utav situationen... Men dagsljuset sviker oss och vi måste ge upp för dagen. Vi bestämmer att jag ska göra samma övning dagen efter och förhoppningsvis kommer hon klara skrittmakinen bätte i dagsljus!
Dagen efter går jag och hämtar Mein lite tidigare än vanligt efersom Peter endast var i stallet på förmiddagen och jag skulle träna för honom samma övning som dagen innan. Peter var redan i full gång inne på banan så jag kännde mig lite smått strassad. (för att komma från och till utebanan måste man gå förbi Peters stall, med stallet på vänster sida och gödelplattan på högersida, rakt mot skrittmaskinen för att sedan precis innan skritten svänga höger in på banan) När jag går mot skritten börjar hon bråka precis som dagen innan bara det att nu var vi på betång, DVS väldigt halt för hästarna, hon börjar småstegra som hon alltid gör när hon inte vill samma sak som jag. Kirsten går förbi och ser att jag har problem och kommer för att hjälpa mig. Hon försöker leda mig mot banan men tappar Mein när hon reser sig. Då går hon efter en longerlina för att minska risken att hon tappar hästen.
Just då tänker jag, det är nog bäst att jag sitter av innan det häner en olycka. Det är då det händer, Mein ställer sig rakt upp och går över på betången! (för er icke hästmänniskor betyder det att när en häst går över ställer den sig på två ben men istället för att komma ner på alla fyra ben igen trillar den baklänges på rygg, och där sitter ju jag)
När vi landar tar jag emot med armen och den glider så att jag landar med den uppsträkt och huvudet på axeln. Jag hör hur det knakar till och känner direkt att ngt inte stämmer!! Den otroliga smärtan går inte att beskriva med ord! Jag visste direkt att axeln var ur led! Jag blev körd till akuten där de fick söva mig för att sätta den i led igen. Sedan dess har jag gått med armen fixerad i en ställning som jag inte har fått ta av mig förrens idag! Därför har jag inte kunnat blogga!!
Annars är livet i tyskland jätte bra och jag trivs hur bra som hellst!:)
Ska försöka bättra på bloggandet nu när jag kan anväda båda mina händer igen! ska även lägga upp lite av alla de bilder jag har tagit här nere:)
En bild på två av mina unerbara vänner här nere i Tyskland!
Vi hörs snart igen!!
Kram Helle